Det världsliga skeendet
Kategori: synkronicitet
Det har nu gått flera år sedan jag slutade tillskriva slumpen någon betydande roll i de världsliga skeendena. Det finns många anledningar till det, en av de viktigare är naturligtvis mina egna erfarenheter. Igår var jag med om en av de mest synkronistiska händelserna jag hittills upplevt – låt mig berätta lite kort.
Det börjar med att jag någon gång tidigt på eftermiddagen tittar in mitt bankkonto och ser att jag äntligen fått bidrag från Jobcenter Neukölln att dryga ut min knapra praktikantlön med – en klumpsumma för de senaste tre månaderna. Jag är med andra ord rikare än jag varit på åtminstone sex månader, och jag börjar naturligtvis fantisera om vad jag äntligen kan styra upp som inte tidigare gått: köpa en ny arkadsticka, ny dator, gå på restaurang … inte köpa en ny cykel...
Jag fyller i lite luft i däcken på min cykel på väg hem från jobbet, jag känner att jag orkar det, och jag bestämmer mig också för att titta in en snabbis i klädaffären min älskade flickvän jobbar i för att fråga om mat inför kvällen, vara sällskaplig, berätta om min nyvunna rikedom etc. Jag stannar där fem-tio minuter och pratar om just nyss nämnda.
När jag ska gå och låsa upp min cykel märker jag att den är fastlåst med en annan cykel. Jag tittar mig omkring för att se om ägaren till den andra cykeln finns i närheten, tänker att han kanske låste ihop dem för att han inte hittade något annat att låsa fast sin i och att han bara skulle göra ett snabbt ärende. Han sitter på en bänk bredvid.
Han förklarar lugnt att min cykel tillhör hans goda vän, som blev bestulen på den för ungefär ett år sedan – ungefär då jag köpte den i en ”An- und Verkauf”-butik i Neukölln... Situationen är stressfylld, men efter några snurriga, hetsiga, förtvivlade 25 minuter anländer den tidigare ägaren som lyser upp i något glädjefyllt chocktillstånd. Han tror inte sina ögon. Han börjar redogöra för varenda detalj på cykeln, som han själv byggt kommer det fram. Klistermärket som sitter under sadeln är en tribut till hans favoritfotbollslag.
Jag låser upp den och överlämnar den till honom.
Det var dags för honom att få tillbaka den. Jag köper en ny nu i helgen, och jag kommer ändå ha pengar över till en arkadsticka; och ett restaurangbesök.
Det var nog menat så.
