Vrid om!

Den senaste tiden har varit förhållandevis händelserik när det kommer till den ufologiska världen. Två väldiga försök att låta inbegripa sig i den normala informationssfären har nämligen gjorts, med mer eller mindre (miss)lyckade resultat till följd – som om någon hade väntat sig något annat. Till att börja med har Sirius-dokumentären släppts, och av undertecknad naturligtvis setts. Bortsett från ett regelrätt bashande från allas vår Clas Svahn på DN.se, trots att han inte verkar ha sett den(?), så har det hos traditionella nyhetskanaler som väntat varit mycket tyst om filmen.

 

Mitt snabba utlåtande om den skiljer sig inte nämnvärt från dess generella mottagande i den esoteriska bloggosfären: mycket snygg, inget nytt. Som många påpekar är den förmodligen en väldigt bra film för oinvigda, men för de redan intresserade är det i princip bara DNA-testerna på den mumifierad ”Ata” som är någorlunda upphetsande. Det enda hos mig som går tvärt emot allmänhetens konsensus är förmodligen att jag finner Dr. Greer vara rätt sympatisk, och även om historierna alltid tenderar att centrera kring honom på ett eller annat vis så applåderar jag ändå den linje han valt att gå - det vill säga den han bestämt tror på. Måhända att det är provocerande eller löjligt för vissa, men så länge det för med sig något unikt och positivt finns ingen anledning att klaga.

 

Vidare gick Citizen Hearing av stapeln under den gångna veckan, något jag faktiskt såg fram emot mer än Sirius. För den som inte har någon klar överblick av vad det var för något kan jag kort sammanfattata det hela enligt följande: En stor mängd (f.d.) högt uppsatta statliga yrkesmän, politiker och militärmän presenterade personliga vittnesmål om vad de själva eller andra har sett och varit med om; allting inför sex f.d. medlemmar av USA:s kongress på National Press Club i Washington D.C. Inget jättenytt, men likväl något som inte skett på ett bra tag; och med tanke på den respektabla deltagarlistan var det svårt att inte se fram emot detta som potentiellt något av det viktigaste för ufo-ämnet detta decennium.

 

Tyvärr blev det inte så värst mycket av detta heller, de få reaktioner det hela har väckt i nyhetsmedierna (som fortfarande inte har en aning om hur man ska närma sig ufo-frågan ur ett journalistiskt perspektiv) har - bortsett från en någorlunda respektabel sammanfattning av New York Times och en kort men relativt saklig sammanfattning av tyska MSN news - varit av förlöjligande karaktär, och i ufo-världen verkar det som att det hela mest retat upp folk. Till arrangörernas försvar måste jag dock säga att det även om inget egentligen nytt framgått av det här evenemanget så har de åtminstone bidragit till att fenomenet/fenomenen det rör sig om fått uppmärksamhet, och i de tider vi lever i kan man väl lugnt anta att även om många fortfarande köper nyhetsmediernas fördömanden utan att reflektera så mycket kring det så kommer nog många också på egen väg bilda sig personliga uppfattningar om informationen i fråga.

 

Till höjdpunkterna av utfrågningen hör (saxat från NYT-artikeln):

Före detta senatorn Mike Gravels uttalande: Something is monitoring the planet, and they are monitoring it very cautiously, because we are a very warlike planet

Samt uttalandet från Kanadas försvarsminister under 60-talet, Paul T. Hellyer: I’ve come to understand and appreciate the importance of open, transparent government and the power of truth,

[…]

We are not alone in the cosmos, tillägger han.

 

Tycka vad man vill om spektaklet, men jag har svårt att se nackdelarna med att en f.d. försvarsminister i ett G8-land kommer med det sistnämnda uttalandet istället för låt säga Bob Dean – en person jag för övrigt tycker väldigt mycket om, men som kanske inte har så stor potential att slå igenom i större sammanhang så att säga. För vidare info hänvisar jag den intresserade till Huffington Posts rätt omfattande bevakning av evenemanget. Och ja, jag ska maila Clas Svahn och fråga varför han inte tog upp något om detta i sina bloggar.

 

 

1. Att sittta på jobbet med värk i hela kroppen, hjärnan ersatt av slagg och sirap - eller senare, när jag kommit hem, ätit middag i form av några knäckemackor plus en burk keso, och en kvart innan jag ska gå och lägga mig öppnar ett fönster och tittar på silhuetten av det kyrktorn som står och vakar över det beniga koloniområdet som ligger mitt emellan oss - och oavsett vad, känna ett leende kittla mig i bröstet. Den känsla som under en rad timmar var obeskrivbart intensiv för några dagar sedan, som nu övergått till en stilla glöd som endast flammar upp i samband med att jag lyckas dagdrömma mig bort till en minnesbild jag nyss kommit ihåg. Att känna en snudd av frustration först för att man tvivlar på att det har hänt, sedan för att man måste vänta en vecka eller två innan man får möjlighet att fylla på med nytt kol att skyffla in i minneslokomotivet som driver en igenom den vettlösa vardagen.

 

Men i slutändan är man mer lycklig än olyckilig; och det är bra. 

 

 

2. Sedan någon månad tillbaka är min entusiasm för vanliga nyheter mer eller mindre icke-existerande. Naturligtvis ögnar jag med jämna mellanrum igenom rubrikerna i någon stor dagstidnings internetupplaga, men inte oftare än att jag slipper känna luften gå ur mig när jag bemöts av allt nonsens och vansinne som genomsyrar den normalbild av oss och vår värld som återspeglas däri.

 

Jag läser ett par kapitel ur "Kosmische Begegnung" av Courtney Brown varje kväll innan jag lägger mig, det är i huvudsak en redogörelse för hans erfarenheter av fjärrsyn, men i början av boken nämner han kort ett faktum som jag visserligen hört förr men uppenbarligen behövde höra ännu en gång för att det skulle ge någon direkt effekt. Det har föga förvånande att göra med nyheters negativa karaktär och skildringen av människor därom. Jag är inte en människa som tycker det är intressant, och jag vill inte heller vara det.

 

--

 

1. och 2. skrev jag för två veckor sedan, vädret är betydligt bättre och jag läser "Du weisst, wer du warst" av Edgar Cayce (prisa tyskarnas intresse för det esoteriska och berlinbornas välvilliga vana att donera gamla böcker och prylar till trottoaren) på kvällarna istället; men i övrigt befinner jag mig i ett liknande stadie av välbefinnande, om nu inte bättre med tanke på att bitterheten i #2 sjunkit undan och givit plats för lättsammare luft.

 

Känslan av #1 är dock där - och omöjligheten i att beskriva dess upphov också lika ständigt ihärdigt där som den alltid tidigare varit. Det var dock första gången jag försökt mig på det och visst fångade det såhär i efterhand omständigheterna kring känslan efteråt. Nu rör det sig om en ny söndagsupplevelse under exakt liknande premisser och med det mesta omständigheter gemensamma, om än främst på ytan. Men i slutändan likväl unika timmar, orsakande nytända facklor inom mig. Precis som varenda gång tidigare. Mindre är kanske mer.

 

 

 

  

 

 

 

Det intressantaste som dykt upp i den esoteriska världen den senaste veckan får väl ändå sägas vara marsbilden som jnyblujns postade på abovetopsecret.com. Ända sedan jag först fick höra talas om face on Mars har jag funnit Mars fascinerande; att planeten har stark anknytning till många kulturer genom historien, har betydligt fler anomalier än bara ansiktet samt en mycket intressant måne har väl knappast stjälpt tjusningen med vår röda granne. Att sitta och följa Curiositys marslandning live förra året var inte så spännande som jag hoppats, men jag kan knappast förneka en viss tillfredsställande känsla när första bilden från den lyckade landningen blev tillgänglig. 

 

Curiosity har sedan dess bidragit med rätt intresssanta bilder på ditten och datten, men som alltsomoftast rullat genom tveksamma kanaler (detta inkluderar iofs också NASA). Men så kom det sig att nu i veckan satt en kille och tittade igenom, efter egen utsago, hundratals bilder som Curiosity tagit den senaste tiden och fastnade för en särskild som stack ut från de andra genom att objekten (stenarna) på bilden ser ut som om de eventuellt blivit påverkade. Döm själva antar jag. Jag och många andra har fastnat särskilt för objekt #10, denna:

 

 

En plywood-skiva? En lucka? Bara en tillfällighet? Vem vet. Fantasin sätter gränserna.

 

För övrigt hade jag en dröm i veckan apropå inlägget 29/1, 2013 på http://thepopculturalwar.tumblr.com/. Den gick något i den här stilen:

 

31/1, 2013: Börjar "praktisera" på Svenska ambassaden i Los Angeles. På ambassaden har de ett enormt videotek med massvis av svenska VHS-utgåvor. Kommer ej ihåg om det är en av mina arbetsuppgifter eller inte, men jag börjar gå igenom dem för att försöka hitta "En dag i plugget" så att jag kan skänka den till Bad Boy HJs samling. Jag hinner gå igenom nästan hela E-sektionen innan jag kommer på att jag måste kolla under K efter "Kul i plugget"; vaknar. 

 

I samband med det nya året samt det faktum att min fritid förmodligen relativt snart kommer att bli kraftigt begränsad, har jag passat på att läsa mycket den senaste tiden. I synnerhet har jag återvänt till de alltid lika fascinerande Law of One-materialet. Wikipedia-artikeln är förvånansvärt bra, och ger en simpel om än utförlig överblick över det hela. Kortfattat handlar det om:

 

Så vitt jag kommer ihåg har jag aldrig läst materialet i kronologisk ordning, utan snarare hoppat runt lite bland olika ämnen. Nu senast snubblade jag till exempel över materialet än en gång när jag för ett par veckor sedan läste en artikel på dn.se med temat universum och då kunde erinra mig att det finns en rad kittlande beskrivningar om astronomiska och kosmologiska fenomen i Law of One-dialogerna. Jag slog då helt sonika in ordet "galaxy" (eller något dylikt...) på hemsidans interna sökmotor och så var jag fast igen. 

 

En sak jag fastnade särskilt för var de två, små delarna som handlar om Saturnus. Nämligen:

 

"6.8 Questioner: Where is this Council located?

Ra: This Council is located in the octave, or eight[h] dimension, of the planet Saturn, taking its place in an area which you understand in third-dimensional terms as the rings."

"30.14 Questioner: Thank you. Can you give me a brief history of the metaphysical principles of the development of each of our planets around the sun and their function with respect to evolution of beings?

Ra: I am Ra. We shall give you a metaphysical description only of those planets upon which individual mind/body/spirit complexes have been, are, or shall be experienced. You may understand the other spheres to be a part of the Logos.[...]

 

Jag blev så snart påmind om hur jag för bara ett par månader sedan satt och gapade framför denna artikel, som innehåller denna bild:

 

 

I söndags, hemkommen efter ett för övrigt eminent set av Rødhåd på about:blank, somnade jag sedan till ljudet av universums diverse symfonier, däribland icke desto mindre:

 

Inget är så betryggande som att bli påmind om att vi är en del av en magnifik och underbar värld, vars gåtor vi bara kan ana, men vars närvaro vi är.