Tankar - Gamla texter
Kategori: texter
Snubblade över en del gamla papper häromdagen, varav ett kärt återseende med ett gammalt bidrag till en novelltävling ägde rum. Novellen skrevs någon gång när jag var 16-17 år och tanken med den var väl att det skulle bli någon slags snuskhistoria med diverse humoristiska undertoner. När jag något år senare stötte på en novelltävling som bibblan på mitt gymnasium anordnade grävde jag fram texten och lämnade in den, också det med vissa humoristiska undertoner.
Bortsett från att jag skrev om själva kopuleringsscenen, samt satte namnet "Innanför" på den, eftersom det var så novellen var tvungen att heta i tvälingen, gjorde jag inga ändringar. Jag vann tyvärr inte, och kanske med all rätt. Här följer dock ett par extrakt som åtminstone jag tycker var värda ett tröstpris. Stycke ett behandlar orsaken till berättelsens kulm, stycke två är den föklädda sexscenen.
När tillräckligt av skåpet var tömt kunde var man med ett gott öga skymta en egendomligt sittande träplugg som var i jämförbar storlek med en tändsticksask. Tog man bort pluggen, vilket givetvis någon var i full färd med att göra, fann man ett dolt hålrum. Inte stort, men mer än nödvändigt för att det skulle rymma det Aphzén förvarade i det, nämligen en påse innehållande tio gram av renaste metamfetamin - Herrns livselixir och favoritmedicin. En stadig lina (den var smal och lång, mycket elegant) måttades genast upp på ett av de många borden som rummet var berikat med, och lika snabbt som linan var synlig för det nakna ögat intogs den nasalt av den enda närvarande. Med ett ryck och ett dovt vrål for herrn nu upp, med en lättja av det syndigaste slaget, en ståfräs hårdare än det mest härdade stål.
Långsamt, sakta, säkert, äckligt, sensuellt, primitivt och godtyckligt gled det enda tygstycket, i mannens ögon djävulens tygstycke, som kvinnan var klädd i, av. Tänk er nu Bismarck, för sin tid kungen av slagskepp, i ledning av Kapitän zur See Ernst Lindemann. Detta ståtligaste av guds verk av renaste stål, pansar och trogna människosjälar. Tänk er när det sjösattes en vinter för länge sedan, vilken syn och vilket rus! Fyrtiotvåtusen kilogram stolthet och lättja, på havets böljande vågor i takt med ylande vargar på ett berg i nordan land. Med bara en ständig nemesis i sikte och överlägsen kapacitet, ja var inte lyckan gjord. Lyckan måste ha varit gjord. [...] Men likt en trollsländas live har det skönaste av allt som kan erbjudas oftast ett kortare skeende, så även för Bismarck. Kanske hade en albatross fallit död ner på skeppsskutan dagen innan, eller var det om möjligt ett ingripande av högre makter; klart var i alla fall att Bismarck, du härliga, gick under en vacker dag få månader efter dess sjösättning - i en ren explosion, på der Kapitäns order.
Bortsett från att jag skrev om själva kopuleringsscenen, samt satte namnet "Innanför" på den, eftersom det var så novellen var tvungen att heta i tvälingen, gjorde jag inga ändringar. Jag vann tyvärr inte, och kanske med all rätt. Här följer dock ett par extrakt som åtminstone jag tycker var värda ett tröstpris. Stycke ett behandlar orsaken till berättelsens kulm, stycke två är den föklädda sexscenen.
När tillräckligt av skåpet var tömt kunde var man med ett gott öga skymta en egendomligt sittande träplugg som var i jämförbar storlek med en tändsticksask. Tog man bort pluggen, vilket givetvis någon var i full färd med att göra, fann man ett dolt hålrum. Inte stort, men mer än nödvändigt för att det skulle rymma det Aphzén förvarade i det, nämligen en påse innehållande tio gram av renaste metamfetamin - Herrns livselixir och favoritmedicin. En stadig lina (den var smal och lång, mycket elegant) måttades genast upp på ett av de många borden som rummet var berikat med, och lika snabbt som linan var synlig för det nakna ögat intogs den nasalt av den enda närvarande. Med ett ryck och ett dovt vrål for herrn nu upp, med en lättja av det syndigaste slaget, en ståfräs hårdare än det mest härdade stål.
Långsamt, sakta, säkert, äckligt, sensuellt, primitivt och godtyckligt gled det enda tygstycket, i mannens ögon djävulens tygstycke, som kvinnan var klädd i, av. Tänk er nu Bismarck, för sin tid kungen av slagskepp, i ledning av Kapitän zur See Ernst Lindemann. Detta ståtligaste av guds verk av renaste stål, pansar och trogna människosjälar. Tänk er när det sjösattes en vinter för länge sedan, vilken syn och vilket rus! Fyrtiotvåtusen kilogram stolthet och lättja, på havets böljande vågor i takt med ylande vargar på ett berg i nordan land. Med bara en ständig nemesis i sikte och överlägsen kapacitet, ja var inte lyckan gjord. Lyckan måste ha varit gjord. [...] Men likt en trollsländas live har det skönaste av allt som kan erbjudas oftast ett kortare skeende, så även för Bismarck. Kanske hade en albatross fallit död ner på skeppsskutan dagen innan, eller var det om möjligt ett ingripande av högre makter; klart var i alla fall att Bismarck, du härliga, gick under en vacker dag få månader efter dess sjösättning - i en ren explosion, på der Kapitäns order.
