Vrid om!

Den senaste tiden har varit förhållandevis händelserik när det kommer till den ufologiska världen. Två väldiga försök att låta inbegripa sig i den normala informationssfären har nämligen gjorts, med mer eller mindre (miss)lyckade resultat till följd – som om någon hade väntat sig något annat. Till att börja med har Sirius-dokumentären släppts, och av undertecknad naturligtvis setts. Bortsett från ett regelrätt bashande från allas vår Clas Svahn på DN.se, trots att han inte verkar ha sett den(?), så har det hos traditionella nyhetskanaler som väntat varit mycket tyst om filmen.

 

Mitt snabba utlåtande om den skiljer sig inte nämnvärt från dess generella mottagande i den esoteriska bloggosfären: mycket snygg, inget nytt. Som många påpekar är den förmodligen en väldigt bra film för oinvigda, men för de redan intresserade är det i princip bara DNA-testerna på den mumifierad ”Ata” som är någorlunda upphetsande. Det enda hos mig som går tvärt emot allmänhetens konsensus är förmodligen att jag finner Dr. Greer vara rätt sympatisk, och även om historierna alltid tenderar att centrera kring honom på ett eller annat vis så applåderar jag ändå den linje han valt att gå - det vill säga den han bestämt tror på. Måhända att det är provocerande eller löjligt för vissa, men så länge det för med sig något unikt och positivt finns ingen anledning att klaga.

 

Vidare gick Citizen Hearing av stapeln under den gångna veckan, något jag faktiskt såg fram emot mer än Sirius. För den som inte har någon klar överblick av vad det var för något kan jag kort sammanfattata det hela enligt följande: En stor mängd (f.d.) högt uppsatta statliga yrkesmän, politiker och militärmän presenterade personliga vittnesmål om vad de själva eller andra har sett och varit med om; allting inför sex f.d. medlemmar av USA:s kongress på National Press Club i Washington D.C. Inget jättenytt, men likväl något som inte skett på ett bra tag; och med tanke på den respektabla deltagarlistan var det svårt att inte se fram emot detta som potentiellt något av det viktigaste för ufo-ämnet detta decennium.

 

Tyvärr blev det inte så värst mycket av detta heller, de få reaktioner det hela har väckt i nyhetsmedierna (som fortfarande inte har en aning om hur man ska närma sig ufo-frågan ur ett journalistiskt perspektiv) har - bortsett från en någorlunda respektabel sammanfattning av New York Times och en kort men relativt saklig sammanfattning av tyska MSN news - varit av förlöjligande karaktär, och i ufo-världen verkar det som att det hela mest retat upp folk. Till arrangörernas försvar måste jag dock säga att det även om inget egentligen nytt framgått av det här evenemanget så har de åtminstone bidragit till att fenomenet/fenomenen det rör sig om fått uppmärksamhet, och i de tider vi lever i kan man väl lugnt anta att även om många fortfarande köper nyhetsmediernas fördömanden utan att reflektera så mycket kring det så kommer nog många också på egen väg bilda sig personliga uppfattningar om informationen i fråga.

 

Till höjdpunkterna av utfrågningen hör (saxat från NYT-artikeln):

Före detta senatorn Mike Gravels uttalande: Something is monitoring the planet, and they are monitoring it very cautiously, because we are a very warlike planet

Samt uttalandet från Kanadas försvarsminister under 60-talet, Paul T. Hellyer: I’ve come to understand and appreciate the importance of open, transparent government and the power of truth,

[…]

We are not alone in the cosmos, tillägger han.

 

Tycka vad man vill om spektaklet, men jag har svårt att se nackdelarna med att en f.d. försvarsminister i ett G8-land kommer med det sistnämnda uttalandet istället för låt säga Bob Dean – en person jag för övrigt tycker väldigt mycket om, men som kanske inte har så stor potential att slå igenom i större sammanhang så att säga. För vidare info hänvisar jag den intresserade till Huffington Posts rätt omfattande bevakning av evenemanget. Och ja, jag ska maila Clas Svahn och fråga varför han inte tog upp något om detta i sina bloggar.