Häromdagen såg jag skräckklassikern
Phantasm. En film med stort underhållningsvärde, inte minst för dess, från ett visst perspektiv, uppenbara symbolik. Idén till följande inlägg kommer sig av att jag nyligen lyssnade igenom
Bruce Rux-trilogin ännu en gång, vilket naturligtvis sporrade mig att titta igenom en handfull sci-fi/skräck-klassiker jag missat, samt förfriska mitt minne över vad han hade att säga om filmer jag sedan senaste genomlyssningen hade sett. Han nämner aldrig Phantasm under intervjuerna, dock efter att tittat igenom den var jag åtminstone övertygad om att han skulle ha något att säga om den i sin
bok, men inget där heller.
Hade han emellertid skrivit om den hade han förmodligen beskrivit den på mer eller mindre samma sätt som han beskriver Demon Seed (1977) - en film vars handling rätt uppenbart skulle kunna ses som ett fasansfullt
bortförande - den redogörelsen återfinns i del 2 av trilogin, eller s. 470 för de som har boken. Hursomhelst förstår man grejen efter den exposé som strax följer. Spoilervarning utfärdad.
Det första som slog mig var insidan av huset som med sin sterila, kalla decor genast för tankarna till människornas vittnesskildringar av hur det ser ut på skeppen, eller var de nu befinner sig, dit de blivit bortförda. Liknande paralleller kan f.ö. också dras till 2001: A Space Odyssey.
(Bild 1. Phantasm, 2. 2001)
Vidare kommer det fram rätt snart att den långe mannen som är filmens anti-protagonist, tillika utomjording (!), har ett gäng mindre varelser på hans sida - något som också då och då förekommer i vittnesmål av bortförda är just att det anträffas olika typer av varelser, speciellt då längre individer, oftast med mer makt, samt kortare som snarast fungerar som hjälpredor.
En annars mycket minnesvärd scen är den där Mike åker bil med sin mor och syster (?) - hela scenen rymmer i princip alla moment som ett möte med okända varelser på motorvägen blivit synonymt med, framförallt den mycket oklara tidsaspekten som filmen fångar perfekt. Kvinnornas nästan drogade tillstånd rimmar också väl med skildringar.
(Bild 1. Phantasm, 2. Tecknad skildring av Betty och Barney Hill-incidenten)
Något jag också fann intressant var de silvriga sfärer som terroriserar alla ovälkomna besökare i huset på kyrkogården. Dessa rymmer mycket nära likheter med en viss typ av UFO-observationer, där vittnen sedan decennier tillbaka berätta om att de sett... just silvriga sfärer. Ett till bildexempel
(1. Phantasm, 2. Privat foto från flyg i Australien).
Siste men inte minst är det signifikant hur den långe mannen dyker upp såväl i sovrummet (1) som i drömmar (2). Vi får naturligtvis inte heller glömma att han faktiskt primärt ägnar sig åt att föra bort människor.
Jag finner Bruce Rux' idé om att Vita huset, CIA m.m. med hjälp av underhållningsmedier skulle försöka "utbilda" oss om delar av UFO-fenomenet mycket roande, och till viss del också rimlig. Om så också är fallet med Phantasm, så är det definitivt en film som ska få en känna rädsla för fenomenet, något Demon Seeds syfte två år tidigare förmodligen också var. Terrorn till trots kan jag varmt rekommendera dem båda.
